]> Använd Upp- och Ner-piltangenterna för att markera det språk som du vill använda under installationen och som systemets standardspråk när &RHL; väl är installerat. Tryck sedan Enter. Välj det eller de språk som ska användas på ditt &RHL;-system. Om du bara kommer att använda ett språk på ditt system kan du spara plats genom att endast välja det språket. Detta är standardalternativet och även det rekommenderade alternativet, och bestäms av det språk som du valde under installationen. Du kommer dock, om du bara väljer ett språk, bara att kunna använda det språket när &RHL;-installationen är färdig. &RHL; kan installera och stöda flera språk. För att använda mer än ett språk på ditt system väljer du specifika språk att installera, eller markerar alla språk för att ha alla tillgängliga språk installerade på ditt &RHL;-system. Du måste välja ett språk att använda som standardspråk. Standardspråket kommer att vara det språk som används på ditt &RHL;-system när installationen är färdig. Om du väljer att installera andra språk kommer det att vara möjligt att ändra standardspråket efter installationen. För att navigera i installationsskärmarna använder du Vänster-, Höger-, Upp- och Ner-piltangenterna. Använd Tab och Alt-Tab för att växla framlänges eller baklänges mellan knapparna och listfönstren på skärmen. De flesta skärmarna visar en sammanfattning nederst på skärmen med de markörpositionerande tangenter som är tillgängliga. För att "trycka" på en knapp positionerar du markören över knappen (använd exempelvis Tab) och trycker Blanksteg eller Enter. För att välja ett föremål ur en lista flyttar du markören till föremålet du vill välja och trycker Enter. För att välja ett föremål som har en kryssruta flyttar du markören till kryssrutan och trycker Blanksteg för att välja ett föremål. För att ta bort valet trycker du Blanksteg en andra gång. Ett tryck på F12 innebär att de aktuella värdena accepteras och att installationen sedan fortsätter till nästa skärm. Det är likvärdigt med att trycka på OK-knappen. Du bör inte trycka några tangenter under installationen om inte en skärm väntar på inmatning från dig (att göra så kan medföra oförutsägbart beteende). Använd Upp- och Ner-piltangenterna för att välja det tangentbord som bäst överensstämmer med ditt tangentbord. Tryck sedan Enter. Om du har en seriell mus väljer du den serieport där musen är ansluten. När serieporten väl är markerad trycker du OK. Installationsprogrammet testar ditt system för att bestämma din mustyp. Om musen som valts av installationsprogrammet inte stämmer använder du Upp- och Ner-piltangenterna för att välja rätt mustyp. Om du har en tvåknappars mus och vill emulera en treknappars mus använder du Tab för att ta dig över till fältet Emulera 3 knappar och trycker Blanksteg. Använd Upp- och Ner-piltangenterna för att välja den installationstyp du vill använda. Om du exempelvis vill installera ett typiskt skrivbordssystem bör du välja Arbetsstation. Välkommen! Denna installation är beskriven i detalj i &RHLRGS; från &RHI; på dokumentations-cd:n. Var vänlig och läs igenom denna innan du påbörjar installationen. HTML- och PDF-versioner av manualen finns även på nätet på adressen http://www.redhat.com. Om du har köpt det officiella &RHL;-paketet, bör du se till att du registrerar din produkt på vår webbplats (www.redhat.com/now). Gratulerar! Din &RHL; &RHLVER;-installation är färdig! Installationsprogrammet kommer att be dig förbereda systemet för omstart. Glöm inte att ta bort all media från diskettenheten och cdrom-enheten. Om du inte installerade LILO kommer du att behöva din bootdiskett nu. Om du inte är säker på vad du ska göra sen föreslår vi att du börjar läsa &RHLGSG; som en introduktion till att använda Red Hat Linux. Om du är en mer erfaren användare som är ute efter information om systemkonfiguration eller administration kanske du tycker att &RHLRGS; (som finns på dokumentations-cd:n eller på nätet) är till större hjälp. Observera: Att ställa in ett rootkonto och rootlösenord är ett av de absolut viktigaste stegen under installationen. Ditt rootkonto låter dig installera paket, uppgradera RPM:er och utföra det mesta i systemunderhåll. Att logga in som root ger dig fullständig kontroll över systemet och ger väldigt mycket makt. Du bör förvissa dig om att du bara använder rootkontot för systemadministration. Skapa ett icke-root-konto också som du kan använda i allmänhet och använd su - för att få rooträttigheter när du måste fixa någonting snabbt. Dessa enkla regler kommer att minska riskerna för att en feltryckning eller ett felaktigt kommando gör skada på ditt system. Ange ett rootlösenord. Rootlösenordet måste vara minst sex tecken långt och lösenordet du anger kommer inte att visas på skärmen. Du måste ange lösenordet två gånger; om lösenorden inte stämmer överens kommer installationsprogrammet att be dig ange dem igen. Du bör göra rootlösenordet till någonting som du kan komma ihåg, men som inte är lätt för någon annan att gissa. Du bör inte skriva ner detta lösenord, eller överhuvudtaget skriva ner några lösenord som du skapar. Skapa ett användarkonto så att du kommer att ha ett användarkonto att logga in till när installationen väl är färdig. Ange ett kontonamn (Användar-ID) och ange sedan det fullständiga namnet på den användaren. Ange och bekräfta ett lösenord för det användarkontot. För att skapa ytterligare användarkonton använder du Tab för att välja knappen Lägg till och trycker sedan Enter. För att redigera ett existerande konto använder du Tab för att välja knappen Redigera och trycker sedan Enter. För att ta bort ett konto använder du Tab för att välja knappen Ta bort och trycker sedan Enter. Om du vill göra ändringar i ett existerande konto använder du Tab för att välja önskat fält och göra de ändringar som behövs. När du är nöjd med dina ändringar väljer du OK och trycker Enter. Välj rätt rotpartition för din &RHL;-uppgradering. Om du vill välja enstaka paket som ska uppgraderas väljer du Ja. Annars väljer du Nej. Välkommen! Denna installation är beskriven i detalj i &RHLRGS; som finns tillgänglig från &RHI; på dokumentations-cd:n. Var vänlig och läs igenom guiden innan du påbörjar installationen. HTML- och PDF-versioner av manualen finns även på nätet på adressen http://www.redhat.com. Om du har köpt det officiella &RHL;-paketet, bör du se till att du registrerar din produkt på vår webbplats (www.redhat.com/now). Installationsprogrammet kunde inte avgöra vilken X-server som ska användas. Var vänlig och välj korrekt X-server för ditt system. Gratulerar! Din omkonfiguration av &RHL; är färdig. Installationsprogrammet kommer att be dig förbereda ditt system för omstart. Glöm inte att ta bort all media från diskettenheten och cdrom-enheten. Om du inte installerade LILO kommer du att behöva din bootdiskett nu. Om du inte är säker på vad du ska göra sen föreslår vi att du börjar läsa &RHLGSG; som en introduktion till att använda Red Hat Linux. Om du är en mer erfaren användare som är ute efter information om systemkonfiguration eller administration kanske du kommer att tycka att &RHLRGS; är till större hjälp. Om din maskin har 32MB RAM eller mindre bör du välja OK för att starta växlingsminnet (virtuella minnet) nu. System med lite minne som inte startar växlingsminne kan misslyckas med installationen på grund av för lite ledigt minne. Om ditt system läggs till nätverket av en existerande server på nätverket när den ansluter trycker du Blanksteg för att välja Använd bootp/dhcp. Annars anger du den statiska nätverksinformationen i de fält som visas. Välj OK och tryck Enter. Om du har ett nätverkskort i din dator bör du ange ett fullständigt värdnamn (i formen vardnamn.doman.namn). I annat fall anger du det värdnamn som du vill att ditt system ska vara känt som (exempelvis sven, rosemarie eller kenny), annars kommer det att heta localhost. Välj OK och tryck Enter när du är färdig. &RHL; erbjuder även skydd i form av en brandvägg för utökad säkerhet på systemet. En brandvägg är placerad mellan din dator och nätverket, och bestämmer vilka resurser på din dator som fjärranvändare på nätverket kan komma åt. En korrekt konfigurerad brandvägg kan avsevärt förbättra säkerheten på ditt nya system. Välj den passande säkerhetsnivån för ditt system. Hög säkerhet — Om du väljer Hög säkerhet kommer ditt system inte att acceptera anslutningar som inte uttryckligen har angivits av dig. Som standard tillåts endast följande anslutningar: DNS-svar DHCP — så att alla nätverksgränssnitt som använder DHCP kan konfigureras korrekt. Att använda Hög säkerhet tillåter inte följande: FTP i aktivt läge (FTP i passivt läge, som används i de flesta klienter, bör fungera fint). IRC DCC-filöverföringar RealAudio(tm) Fjärrklienter för X Window System Om du tänker ansluta ditt system till Internet, men inte planerar att köra en server, är detta det säkraste alternativet. Om du behöver ytterligare tjänster kan du välja Anpassa för att tillåta specifika tjänster passera brandväggen. Mellan — Att välja säkerhetsnivån Mellan kommer inte att låta ditt system komma åt vissa resurser. Som standard tillåts inte följande resurser: portar lägre än 1023 — detta är reserverade standardportar som används av de flesta systemtjänster, som exempelvis FTP, SSH, telnet och HTTP. NFS-serverport (2049) den lokala X Window-displayen för X-fjärrklienter X-serverporten (Detta är avstängt som standard i typsnittsservern). Om du vill tillåta resurser som exempelvis RealAudio(tm), och samtidigt blockera åtkomst till vanliga systemtjänster, kan du välja Mellan+Säkerhet. Du kan välja Anpassa för att tillåta specifika tjänster passera brandväggen. Ingen brandvägg — Ingen brandvägg tillåter fullständig åtkomst och utför inga säkerhetskontroller. Det rekommenderas endast om du använder ett säkert nätverk (inte Internet), eller om du planerar att göra mer detaljerad brandväggskonfiguration senare. Välj Anpassa för att lägga till betrodda enheter eller tillåta ytterligare inkommande gränssnitt. Välj vilka betrodda enheter och inkommande tjänster som ska tillåtas i dina inställningar för nätverkssäkerhet. Betrodda enheter — Att kryssa för dessa för någon av dina enheter tillåter all trafik som kommer från denna enhet. Om du till exempel kör ett lokalt nätverk, men ansluter till Internet med en PPP-uppkoppling, kan du se till att eth0 är betrodd att tillåta all trafik som kommer från ditt lokala nätverk. Det är inte rekommenderat att tillåta detta för enheter som är anslutna till allmänna nätverk, som exempelvis Internet. Tillåt inkommande — Att använda dessa alternativ tillåter de angivna tjänsterna att passera brandväggen. Observera att de flesta av dessa tjänster inte finns på systemet under en arbetsstationsinstallation. DHCP — Detta tillåter DHCP-frågor och DHCP-svar, och låter alla nätverksgränssnitt som använder DHCP få information om deras IP-adresser. DHCP är normalt aktiverat. SSH — Secure Shell (SSH) är ett protokoll för inloggning, och körande av kommandon, på fjärrmaskiner. Det erbjuder säker och krypterad kommunikation. Om du planerar att komma åt din dator från någon annanstans, via SSH över ett gränssnitt med brandvägg, bör du aktivera detta alternativ. Du måste ha paketet openssh-server installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. Telnet — Telnet är ett protokoll för inloggning på fjärrmaskiner. Det är okrypterat och ger väldigt liten säkerhet mot attacker med nätverksavlyssning. Att aktivera telnet rekommenderas inte. Du måste ha paketet telnet-server installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. WWW (HTTP) — HTTP är protokollet som används av Apache för att skicka webbsidor. Om du planerar att göra din webbserver allmänt tillgänglig bör du aktivera detta alternativ. Du måste ha Apache-paketet installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. E-post (SMTP) — Detta tillåter inkommande e-postleverans med SMTP. Om du måste tillåta att fjärrvärdar ansluter direkt till din maskin för att leverera e-post, aktiverar du detta alternativ. Du behöver inte aktivera detta om du hämtar e-post från din Internetleverantörs server med POP3 eller IMAP, eller om du använder ett verktyg som exempelvis fetchmail. Observera att en felaktigt konfigurerad SMTP-server kan tillåta fjärrmaskiner att använda din server för att skicka spam. FTP — FTP är ett protokoll för filöverföring. Om du planerar att göra din FTP-server allmänt tillgänglig aktiverar du detta alternativ. Du måste ha paketen wu-ftpd (och möjligtvis anonftp) installerade för att detta alternativ ska vara meningsfullt. Andra portar — Du kan ange att andra portar, förutom de som listas här, tillåts passera brandväggen. Formatet som används är "port:protokoll". Du kan till exempel, om du vill tillåta IMAP-åtkomst genom din brandvägg, ange "imap:tcp". Du kan också explicit ange numeriska portar; för att tillåta att UDP-paket på port 1234 passerar anger du "1234:udp". För att ange flera portar skiljer du dem åt med kommatecken. Du kan hoppa över det här avsnittet om du inte kommer att ställa in nätverkslösenord. Om du är osäker bör du fråga din systemadministratör för handledning. Om du inte ställer in NIS-lösenord kommer du att märka att både MD5 och skugglösenord är valda. Om du använder båda kommer ditt system att vara så säkert som möjligt. Använd skugglösenord -- erbjuder en väldigt säker metod för att lagra lösenord åt dig. Lösenorden som lagras i filen /etc/passwd ersätts med filen /etc/shadow som endast root kan läsa. Använd MD5-lösenord -- tillåter att långa lösenord (upp till 256 tecken) används istället för de vanliga åtta tecknen eller färre. Använd NIS -- låter dig köra en grupp av datorer i samma Network Information Service-domän med ett gemensamt lösenord och en gemensam gruppfil. Det finns två alternativ att välja här: Observera: För att kunna konfigurera NIS-alternativet måste du vara ansluten till ett NIS-nätverk. Om du är osäker på om du är ansluten till ett NIS-nätverk bör du kontakta din systemadministratör. NIS-domän -- det här alternativet låter dig ange vilken domän eller grupp av datorer ditt system ska tillhöra. NIS-server -- detta alternativ gör att din dator använder en specifik NIS-server istället för att använda "broadcasting" för att skicka ett meddelande till alla datorer på det lokala nätverket och fråga efter en tillgänglig server som kan vara värd åt ditt system. Använd LDAP -- LDAP slår samman vissa typer av information inom din organisation. Till exempel kan alla de olika listorna med användare inom din organisation slås samman till en LDAP-katalog. För mer information om LDAP hänvisas du till &RHLRGS;. Det finns tre alternativ att välja här: LDAP-server -- detta alternativ låter dig komma åt en server som kör LDAP-protokollet LDAP-bas-DN -- detta alternativ låter dig slå upp användarinformation genom dess Distinguished Name (DN). Använd TLS-uppslagningar (Transport Layer Security Lookups) -- detta alternativ låter LDAP skicka krypterade användarnamn och lösenord till en LDAP-server innan autentisering. Använd Kerberos -- Kerberos är ett säkert system för att erbjuda autentiseringstjänster i nätverk. För mer information on Kerberos hänvisas du till &RHLRGS;. Det finns tre alternativ att välja här: Realm -- detta alternativ låter dig komma åt ett nätverk som använder Kerberos och som består av en eller flera servrar (även kända som KDC:er) och ett antal klienter (som kan vara väldigt stort). KDC -- detta alternativ låter dig komma åt Key Distribution Center (KDC), en maskin som utfärdar Kerberos-biljetter (kallas ibland Ticket Granting Server eller TGS). Administrationsserver -- detta alternativ låter dig komma åt en server som kör kadmind. Välj Disk Druid om du vill använda partitioneringsverktyget Disk Druid och tryck Enter. För ett mer avancerat, expertanpassat partitioneringsverktyg väljer du fdisk och trycker Enter. Både &RHLIG; och &RHLRGS; innehåller information om partitionering, inklusive grundläggande partitioneringsstrategier och allmän partitioneringsinformation. Markera den hårddisk du vill partitionera och tryck Enter. Du kommer sen att komma till fdisks partitioneringsskärm. Du kan använda fdisk till att skapa, ta bort eller modifiera partitioner på den valda hårddisken. Om du inte vill använda fdisk väljer du Tillbaka för att gå till föregående skärm, och väljer sedan Disk Druid och trycker Enter för att fortsätta. För att få hjälp med fdisk skriver du m vid prompten för att få en lista med kommandon. Några snabba kommandon till att börja med: n -- Lägger till en ny partition. d -- Tar bort en partition. p -- Skriver ut partitionstabellen. l -- Visar kända partitionstyper. w -- Skriver partitionstabellen till hårddisken och avslutar fdisk. q -- Avslutar utan att spara några ändringar. Denna skärm visas endast om din bootpartition har överskridit 1023-cylindersgränsen under partitioneringen. LBA32-stöd är nytt i &RHL; &RHLVER; och inte alla moderkort som säger sig stöda LBA32 fungerar korrekt just nu. Det rekommenderas varmt att du skapar en bootdiskett om du vill fortsätta. Annars kommer du kanske inte att kunna starta &RHL; när installationen är färdig. Ett av de största problemen för en ny användare under en Linuxinstallation är partioneringen. &RHL; gör detta mycket enklare genom att erbjuda ett alternativ med automatisk partitionering. Genom att välja automatisk partitionering kommer du inte att behöva använda partitioneringsverktygen Disk Druid eller fdisk för att tilldela monteringspunkter eller allokera utrymme för din installation. Den automatiska partitioneringen kommer att skapa och tilldela partitioner åt dig. Om du väljer en arbetsstationsinstallation kommer den att ta bort alla redan existerande Linuxpartitioner. Om du väljer en serverinstallation kommer den att ta bort alla partitioner (Linux, Windows och/eller andra) från ditt system. Välj de partitioner som du vill formatera för &RHL;, exempelvis / och /boot. Partitioner som exempelvis /home eller /usr/local bör inte formateras om de innehåller data som du vill behålla. Välj Sök efter skadade block under formateringen för att förhindra förlust av data genom att söka efter skadade block på en enhet. Installationsprogrammet kommer att sammanställa en lista över dem för att förhindra att data skrivs till dem i framtiden. Om du vill ställa hårdvaruklockan (CMOS) till GMT (Greenwich Mean Time, även känt som UTC eller Universal Coordinated Time) väljer du Hårdvaruklockan satt till GMT. Att sätta hårdvaruklockan till GMT innebär att ditt system kommer att hantera sommartid korrekt, om din tidszon använder det. På skärmen kommer du att se en lista över paketgrupper. När du vecklar ut en paketgrupp (genom att ändra + till ett - bredvid en paketgrupp) kommer en lista över paketen i den gruppen att synas nedanför. För att välja ett enstaka paket trycker du Blanksteg. En asterisk (*) kommer att synas bredvid de paket du har valt. Välj de paketgrupper som du vill installera. För att välja ett paket markerar du det och trycker Blanksteg. För att välja enstaka paket måste du markera rutan Välj enstaka paket nederst på skärmen. Ett eller flera av paketen du har valt har olösta beroenden. Du kan lösa detta genom att välja Installera paket för att tillfredsställa beroenden. Många programpaket behöver andra paket eller bibliotek för att fungera korrekt. För att säkerställa att ditt system har alla de paket det behöver för att fungera kontrollerar &RHL; dessa paketberoenden varje gång du installerar eller tar bort ett paket. Om ett paket behöver ett annat paket som inte är installerat finns ett olöst paketberoende. Om du valde att skapa en bootdiskett bör du sätta i en tom, märkt diskett nu. Observera: Om du valde att genomföra en partitionslös installation måste du skapa en bootdiskett. Utan denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Om du blir av med eller förstör denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Om du vill skapa en bootdiskett väljer du Ja och trycker Enter. Du kommer att få en uppmaning under den sista delen av installationen att sätta i en diskett för skapande av en bootdiskett. Om du valde att inte installera LILO (till exempel om du har ett annat operativsystem installerat och inte vill ändra hur ditt system startas) måste du skapa en bootdiskett för att kunna starta &RHL;. Observera: Om du valde att genomföra en partitionslös installation måste du skapa en bootdiskett. Utan denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Om du blir av med eller förstör denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Välj var du vill att &RHL; ska installeras. Om du inte vet hur du ska partitionera ditt system bör du läsa avsnittet om partitionering i &RHLIG; eller &RHLRGS; på dokumentations-cd:n. Den översta skärmen visar dina existerande partitioner. Varje partition har fem fält: Monteringspunkt: Detta fält visar var partitionen kommer att vara monterad när &RHL; väl är installerat och kör. Om en partition existerar men är märkt som "inte angiven" måste du ange dess monteringspunkt genom att använda knappen Redigera. Enhet: Detta fält visar partitionens enhetsnamn (exempelvis innebär hda2 den andra partitionen på din primära hårddisk). Begärt: Fältet Begärt visar hur mycket utrymme partitionen har. Om du vill omdefiniera storleken måste du ta bort partitionen och skapa den på nytt med hjälp av knappen Lägg till. Faktisk: Detta fält visar hur mycket utrymme partitionen använder. Typ: Detta fält visar partitionstypen (exempelvis Linux Native eller DOS). När du bläddrar igenom sektionen om partitioner kan du komma att se ett meddelande om Oallokerade begärda partitioner (skrivet med röd text), följt av en eller flera partitioner. En vanlig anledning till att det finns en oallokerad partition är att det inte finns tillräckligt med ledigt utrymme för partitionen. För att åtgärda en oallokerad begärd partition måste du antingen flytta partitionen till en annan hårddisk med tillräckligt ledigt utrymme, ändra storleken på partitionen så att den passar på den nuvarande hårddisken, eller ta bort partitionen helt. Gör ändringar genom att använda knappen Redigera. Raden med knappar i mitten styr partitioneringsverktygets åtgärder. Du kan lägga till, redigera och ta bort partitioner här. Dessutom finns det knappar som låter dig bekräfta de ändringar du har gjort, eller återställa och avsluta partitioneringsverktyget. Lägg till: Använd denna knapp för att begära en ny partition. När denna knapp väljs kommer en dialogruta fram som innehåller fält som måste fyllas i (exempelvis monteringspunkt, storlek och typ). Redigera: Använd denna knapp för att ändra monteringspunkten för den valda partitionen. Ta bort: Använd denna knapp för att ta bort en partition. En dialogruta kommer att dyka upp som ber dig bekräfta borttagningen. Återställ: Använd denna knapp för att ångra alla ändringar du har gjort. Skapa RAID-enhet: Använd knappen Skapa RAID-enhet ENDAST om du har erfarenhet av RAID. För att lära dig mer om RAID, se &RHLRGS; som finns på nätet på adressen www.redhat.com/support/manuals eller på dokumentations-cd:n. Denna sektion visar din dators hårddiskkonfiguration. Den är endast avsedd som en sammanfattning. Varje rad har följande fält: Hårddisk: Detta fält visar hårddiskens enhetsnamn (exempelvis hda eller hdb). Geom [C/H/S]: Hårddiskens geometri visar antalet cylindrar, huvuden och sektorer. Totalt: Detta fält visar det totala tillgängliga utrymmet på hårddisken. Ledigt: Här ser du hur mycket av hårddiskens utrymme som fortfarande är ledigt. Använt: Dessa fält visar hur mycket (i megabyte och procent) av hårddiskens utrymme som för närvarande är allokerat till partitioner. För att skapa en ny partition måste du först tilldela partitionen en monteringspunkt. Om det är rotpartitionen anger du /; om det är växlingspartitionen (swap) anger du swap; om det är bootpartitionen anger du /boot; och så vidare. Efter det anger du partitionens storlek. Om merparten av eller all din data kommer att skrivas till /-partitionen (rotpartitionen) bör du skapa en partition som är minst 900 MB (baserat på en arbetsstationsinstallation). Vid anpassade installationer (där varje paket väljs) och serverinstallationer bör värdet vara större. Din växlingspartition (swap) bör vara 16 MB eller större (i allmänhet lika stor som mängden RAM-minne du har, men inte större än 256 MB). Din /boot-partition bör vara 16 MB. När du skapar Linuxpartitioner är växlingspartitionen (swap) den enda partition som inte är av typen Linux native. Växlingspartitionen är av typen Linux swap. Genom att välja Anv. återst. plats låter du partitionen öka eller minska i storlek när filer läggs till/tas bort från ditt system. Att använda detta för partitioner som exempelvis /-partitionen (rotpartitionen), som alltid kommer att ha data som skrivs till den, är alltid en bra idé. Tillåtna enheter låter dig välja vilken eller vilka hårddiskar på ditt system som du vill skapa partitionen på. Om du har två eller fler hårddiskar men bara vill skapa Linuxpartitioner på en av dem ser du till att bara just den hårddisken är vald. När du är nöjd med inställningarna för partitionen väljer du OK och trycker Blanksteg så skapas partitionen. Välj Avbryt och tryck Blanksteg om du inte vill skapa en partition med de inställningarna. För att redigera en partition måste du först tilldela partitionen en monteringspunkt. Om det är rotpartitionen anger du /; om det är växlingspartitionen (swap) anger du swap; om det är bootpartitionen anger du /boot; och så vidare. När du är nöjd med inställningarna för partitionen väljer du OK och trycker Blanksteg så skapas partitionen. Välj Avbryt och tryck Blanksteg om du inte vill skapa en partition med de inställningarna. I de flesta fall bör linjärt läge vara påslaget; om din dator inte kan använda linjärt läge för hårddiskåtkomst slår du av det här alternativet. Om du känner till uppstartsargument som du måste skicka till kärnan anger du dem nu. De argument du anger kommer att skickas till Linuxkärnan varje gång den startar. Annars väljer du OK och trycker Enter. Om du känner till uppstartsargument som du måste skicka till kärnan anger du dem nu. De argument du anger kommer att skickas till Linuxkärnan varje gång den startar. Annars väljer du OK och trycker Enter. Kolumnen Standardbootetikett kommer att fyllas med ordet linux på de partitioner som innehåller ditt &RHL;-systems rotfilsystem. Andra partitioner kan också ha bootetiketter. Om du vill lägga till bootetiketter för andra partitioner (eller ändra en existerande bootetikett) markerar du partitionen och väljer OK och trycker Enter. Kolumnen Standardbootetikett visar vad du måste ange vid LILOs boot:-prompt för att kunna starta önskat operativsystem. Om du skulle råka glömma de bootetiketter som finns angivna för ditt system kan du dock alltid trycka Tab vid LILOs boot:-prompt för att visa en lista över angivna bootetiketter. Kolumnen Standardbootetikett kommer att fyllas med ordet linux på de partitioner som innehåller ditt &RHL;-systems rotfilsystem. Andra partitioner kan också ha bootetiketter. Om du vill lägga till bootetiketter för andra partitioner (eller ändra en existerande bootetikett) markerar du partitionen och väljer OK och trycker Enter. Kolumnen Standardbootetikett visar vad du måste ange vid LILOs boot:-prompt för att kunna starta önskat operativsystem. Om du skulle råka glömma de bootetiketter som finns angivna för ditt system kan du dock alltid trycka Tab vid LILOs boot:-prompt för att visa en lista över angivna bootetiketter. Välj den partition där du vill att LILO ska installeras. Du bör välja att installera LILO på huvudbootposten (Master Boot Record, rekommenderas) såvida inte MBR redan startar en annan operativsystemsladdare, som exempelvis System Commander. MBR är ett speciellt utrymme på din hårddisk som laddas automatiskt av din dators BIOS. Det är också det tidigaste steget som LILO kan ta över kontrollen över uppstartsprocessen. Om du installerar LILO i MBR kommer LILO att visa en boot:-prompt när maskinen startar. Du kan då starta Red Hat Linux eller något annat operativsystem som du har konfigurerat LILO att starta. Om du använder en annan bootladdare bör du välja att installera LILO på den första sektorn av bootpartitionen. I det fallet kommer din andra bootladdare att ta kontrollen först. Du kan sedan välja att konfigurera den bootladdaren till att starta LILO (som sedan kommer att starta &RHL;). När du har hittat det grafikkort som bäst passar ditt system väljer du OK och trycker Enter. Om ditt kort inte finns med väljer du Olistat kort. Välj hur stort du vill göra detta filsystem. Du måste skapa det så att det blir tillräckligt stort för att kunna innehålla själva installationen och samtidigt även ha utrymme för att spara filer och skriva data. Allmänna storleksrekommendationer: En typisk arbetsstationsinstallation kommer att vara på 900 MB eller mer. En typisk serverinstallation kommer att vara på 1,7 GB eller mer. En typisk anpassad installation kommer att vara på 1,7 GB eller mer (om allt väljs). Välj din bildskärm i listan. Om du trycker n kommer du att tas till bildskärmar vars namn börjar med bokstaven "N". Om din bildskärm inte visas eller om du vill ange din bildskärms horisontella och vertikala synkfrekvenser väljer du Anpassad i listan. Välj mängden grafikminne som finns på ditt grafikkort. Om du inte är säker bör du undersöka dokumentationen som medföljde ditt grafikkort. Att välja mer minne än som finns på ditt grafikkort kommer inte att skada kortet, men det kan göra att XFree86-servern inte startar korrekt. Efter det väljer du en klockkretsinställning om ditt grafikkort stöder det (om det har en klockkrets). Den rekommenderade inställningen är Ingen klockkretsinställning, eftersom XFree86 i de flesta fall automatiskt kan detektera rätt klockkrets. Välj inte ett värde som överskrider vad din bildskärm klarar av. Om du gör det finns det risk för att du överklockar din bildskärm och skadar eller förstör den. Genom att välja anpassad kan du ange specifika synkintervall. Om du är osäker på värdena bör du ta en titt i dokumentationen som följde med din bildskärm. Skärmen Klocktestning frågar om du vill låta installationsprogrammet detektera vilka grafiklägen som ditt grafikkort och din bildskärm stöder. Du bör välja testning för bästa resultat. Genom att låta installationsprogrammet detektera lägena åt dig blir dina val av grafiklägen färre och överensstämmer bättre med vad ditt grafikkort och din bildskärm klarar av. Om det föregående försöket med att testa grafiklägena misslyckades (om du exempelvis var tvungen att starta om ditt system) bör du dock välja att hoppa över och sedan välja dina önskade grafiklägen. De lägsta rekommenderade inställningarna för grafiklägen är 16 bitar för de flesta program (grafiklägen med fler än 16 bitar brukar vara långsammare) i 1024x768. För att välja ditt önskade grafikläge markerar du ett eller flera lägen genom att trycka Blanksteg. Varning: När du väl klickar på Nästa kommer &RHL; att skrivas till din hårddisk. Denna process kan inte göras ogjord, så om du har bestämt dig för att inte installera &RHL; är detta det sista tillfället som du kan avbryta installationen. För att avbryta installationen tar du bort all &RHL;-media och trycker på din dators Reset-knapp, eller startar om datorn genom att använda Control- Alt- Delete . Varning: När du väl klickar på Nästa kommer &RHL; att skrivas till din hårddisk. Denna process kan inte göras ogjord, så om du har bestämt dig för att inte installera &RHL; är detta det sista tillfället som du kan avbryta installationen. För att avbryta uppgraderingen tar du bort all &RHL;-media och trycker på din dators Reset-knapp, eller startar om datorn genom att använda Control- Alt- Delete . Att uppgradera växlingspartitionen är inte nödvändigt i alla uppgraderingar. Du har nått denna skärm eftersom installationsprogrammet har kommit fram till att du inte har tillräckligt med minne för att kunna fortsätta installationen. Här kan du välja att skapa en växlingsfil (swapfil) på din hårddisk. Växlingsfilen betraktas som virtuellt minne och förbättrar prestanda på ditt system. Om du inte vill skapa en växlingsfil under denna uppgradering kan du överväga att istället avbryta installationen och själv skapa den nödvändiga filen. Ange storleken på växlingsfilen (i MB) i fältet för detta. Välj sedan den partition där växlingsfilen ska hamna.