]> Välj det språk som du vill använda under denna &RHL;-installation. Du måste välja ett språk att använda som standardspråk. Standardspråket kommer att vara det språk som används på ditt &RHL;-system när installationen är färdig. Om du väljer att installera andra språk kommer det att vara möjligt att ändra standardspråket efter installationen. Om du bara kommer att använda ett språk på ditt system kan du spara plats genom att endast välja det språket. Detta är standardalternativet och även det rekommenderade alternativet, och bestäms av det språk som du valde under installationen. Du kommer dock, om du bara väljer ett språk, bara att kunna använda det språket när &RHL;-installationen är färdig. &RHL; kan installera och stöda flera språk. För att använda mer än ett språk på ditt system väljer du specifika språk att installera, eller markerar alla språk för att ha alla tillgängliga språk installerade på ditt &RHL;-system. Använd knappen Återställ för att återställa dina val. Att återställa kommer att göra att standardalternativet för språkstöd, det språkval som du gjorde för denna installation, används. Välj den typ av tangentbord som bäst stämmer överens med ditt system. Om du inte kan hitta exakt rätt modell, välj den Generic-modell som är mest lik (exempelvis Generic 105-key (Intl) PC). Välj sedan rätt tangentbordslayout för ditt tangentbord (exempelvis Swedish). Att skriva in specialtecken (som exempelvis Ñ, Ô och Ç) görs med hjälp av "stumma tangenter" (även känt som sammansatta tangentsekvenser). Om du vill använda specialtecken som består av stumma tangenter väljer du Använd stumma tangenter. Om inte väljer du Använd inte stumma tangenter. Använd den tomma textrutan nederst på skärmen för att testa din tangentbordskonfiguration. Välj rätt mustyp för ditt system. Har du en PS/2-mus, en bussmus eller en seriell mus? (Tips: Om kontakten som din mus går till är rund har du en PS/2-mus eller bussmus; om den är rektangulär är det en seriell mus.) Försök att hitta exakt rätt modell i första rutan till höger. Om du inte kan hitta exakt rätt modell, välj någon modell som är kompatibel med din. Går inte heller det bör du välja lämplig Generic-mustyp. Om du har en seriell mus väljer du den enhet och port den är kopplad till i nästa ruta. X Window System är konstruerat för att kunna användas med treknappars möss. Om du har en tvåknappars mus kan &RHL; emulera den mittersta musknappen. Välj alternativet Emulera 3 knappar om du har en tvåknappars mus. Efter installationen kan du använda ett klick med båda musknappar samtidigt som en ersättning för mittenknappen. Välkommen! Denna installation är beskriven i detalj i &RHLIG; från &RHI;. Var vänlig och läs igenom hela denna innan du påbörjar installationen. HTML- och PDF-versioner av manualen finns på nätet på adressen http://www.redhat.com. Det finns även en HTML-version på de cd-skivor som medföljer &RHL;. Finess: &RHL; har en installationsmetod som kallas "partitionslös" installation. Om ditt system har en FAT-partition (DOS/Windows) med tillräckligt mycket ledigt utrymme kan du installera &RHL; utan att partitionera om din hårddisk. Detta alternativ lämpar sig bäst för personer som vill prova &RHL; utan att påverka sina nuvarande system mer än absolut nödvändigt. Se &RHLIG; för mer information. Om du har köpt det officiella &RHL;-paketet bör du se till att du registrerar din produkt på vår webbplats (www.redhat.com/apps/activate/). Under denna installation kommer du att kunna använda din mus för att välja olika alternativ. Du kan också navigera i installationsprogrammet genom att använda tangenterna Tab och Enter. Använd knapparna Nästa och Tillbaka för att navigera mellan de olika skärmarna. Klicka på Nästa för att spara informationen och fortsätta till nästa skärm; klicka på Tillbaka för att gå till den föregående skärmen utan att spara någon information. För att förminska denna hjälpskärm klickar du på knappen Göm hjälp. Versionsinformationen för &RHL; &RHLVER; innehåller en överblick av finesser som kanske inte kunde dokumenteras. För att granska versionsinformationen klickar du på knappen Versionsinformation och en ny skärm kommer att visas. Klicka på Stäng för att stänga versionsinformationen och återvända till installationsprogrammet. Du kan avbryta denna installation när som helst ända fram till skärmen Förbereder installation. När du väl har klickat på Nästa i Förbereder installation kommer installationen av paket att påbörjas och data kommer att skrivas till din hårddisk. För att avbryta innan denna skärm kan du utan problem starta om ditt system (använd reset-knappen eller Ctrl Alt Del ). Du har kommit in i omkonfigurationsläget, som kommer att låta dig göra lokala inställningar av din dator. För att avsluta utan att ändra dina inställningar väljer du "Nej" och trycker på knappen Nästa nedan. Under denna konfiguration kommer du att kunna använda din mus för att välja olika alternativ. Du kan också navigera i programmet genom att använda tangenterna Tab och Enter. Använd knapparna Nästa och Tillbaka för att navigera mellan de olika skärmarna. Klicka på Nästa för att spara informationen och fortsätta till nästa skärm; klicka på Tillbaka för att gå till den föregående skärmen utan att spara någon information. För att förminska denna hjälpskärm klickar du på knappen Göm hjälp. Välj om du vill utföra en fullständig installation eller en uppgradering. En full installation kommer att förstöra all tidigare sparad information på de valda partitionerna. En uppgradering kommer att bevara existerande &RHL;-systemdata. Om du vill genomföra en full installation måste du välja en installationstyp. Alternativen är: Arbetsstation, Serversystem, Bärbar dator eller Anpassat system. Om du inte vet vilken installationstyp du vill ha bör du läsa igenom följande väldigt noggrannt. Observera: Förutom nedanstående installationsmetoder kan &RHL; även installeras "inuti" en redan existerande FAT-partition (DOS/Windows). Denna "partitionslösa" installationsmetod väljs när du ger en DOS-partition namnet / i Disk Druids partitioneringsskärm. Detta upphäver den automatiska raderingen av partitioner som används vid arbetsstationsinstallationer. Arbetsstationsinstallationen kommer att installera X Window-systemet och de skrivbordsmiljöer som du önskar. En arbetsstationsinstallation tar bort alla Linuxrelaterade partitioner på alla installerade hårddiskar (och använder allt ledigt opartitionerat diskutrymme). Alla partitioner som inte är Linuxrelaterade kommer att lämnas orörda och du kommer att kunna starta andra installerade operativsystem, förutom &RHL;, efter installationen. Om du vill att ditt system ska fungera som en Linuxbaserad server, och om du inte vill anpassa din systemkonfiguration alltför mycket eller installera X Window-systemet, är en serverinstallation bäst lämpad. En serverinstallation tar bort ALLA existerande partitioner på ALLA installerade hårddiskar, så välj endast denna installationsmetod om du är säker på att du inte har någonting sparat som du vill ha kvar! Detta inkluderar ALLA partitioner som används av andra operativsystem. ALLA hårddiskar kommer att raderas -- vi skojar inte! Installationsalternativet Bärbar dator kommer att installera X Window-systemet och de skrivbordshanterare som du önskar. En bärbar dator-installation är mycket lik en arbetsstationsinstallation, men ytterligare PCMCIA-stöd har lagts till i denna installationsklass. En bärbar dator-installation tar bort alla Linuxrelaterade partitioner på alla installerade hårddiskar (och använder allt ledigt opartitionerat diskutrymme). Alla partitioner som inte är Linuxrelaterade kommer att lämnas orörda och du kommer att kunna starta andra installerade operativsystem, förutom &RHL;, efter installationen. Endast den anpassade installationen ger dig full flexibilitet. Under en anpassad installation är det upp till dig hur diskutrymmet ska partitioneras. Du har fullständig kontroll över de paket som kommer att installeras på ditt system. Du kan också välja om du vill använda LILO för att starta ditt system. Du bör inte välja anpassad installation om du inte har tidigare Linuxerfarenhet. För mer information om skillnaderna mellan arbetsstationsinstallation, serverinstallation, bärbar dator-installation och anpassad installation bör du läsa i &RHLIG;. När du väl har valt att uppgradera kan du också välja om du vill anpassa valet av paket. Om du inte vill välja ytterligare paket som ska uppgraderas klickar du på Nästa för att fortsätta. För att anpassa valet av paket väljer du knappen Välj paket att uppgradera och klickar på Nästa. Välj den hårddisk som du vill partitionera. När du klickar på hårddisken kommer fdisks partitioneringsskärm att visas. Du kan sedan använda fdisk för att skapa, modifiera eller ta bort partitioner på den valda hårddisken. Om du bestämmer dig för att du inte vill använda fdisk klickar du på Tillbaka för att återvända till den föregående skärmen, avmarkerar alternativet Använd fdisk och klickar på Nästa för att fortsätta. När du väl har partitionerat hårddisken med fdisk kommer du att återvända till denna skärm. Om du har en annan hårddisk som du vill partitionera med fdisk väljer du denna. Klicka annars på Nästa för att tilldela dina partitioner monteringspunkter med Disk Druid. Här kan du partitionera din hårddisk med fdisk. Om du vill ha hjälp skriver du m vid prompten för att få en lista med kommandon. Några snabba kommandon till att börja med: n -- Lägger till en ny partition. d -- Tar bort en partition. p -- Skriver ut partitionstabellen. l -- Visar kända partitionstyper. w -- Skriver partitionstabellen till hårdddisken och avslutar fdisk. q -- Avslutar utan att spara några ändringar. Denna skärm visas endast om din bootpartition har överskridit 1023-cylindersgränsen under partitioneringen. LBA32-stöd är nytt i &RHL; &RHLVER; och inte alla moderkort som säger sig stöda LBA32 fungerar korrekt just nu. Det rekommenderas varmt att du skapar en bootdiskett om du vill fortsätta. Annars kommer du kanske inte att kunna starta &RHL; när installationen är färdig. Ett av de största besvären för en ny användare under en Linuxinstallation är partitioneringen. &RHL; gör denna process mycket enklare genom att erbjuda ett alternativ med automatisk partitionering. Om du väljer automatisk partitionering behöver du inte använda verktygen Disk Druid eller fdisk för att tilldela monteringspunkter eller allokera plats för din installation. Automatisk partitionering kommer att skapa och tilldela partitioner åt dig. Om du väljer automatisk partitionering kommer du att ta bort ALL data på ALLA existerande Linuxpartitioner på ALLA hårddiskar. Om du vill bevara data på existerande Linuxpartitioner bör du välja att partitionera manuellt eller välja en anpassad installation. Om du vill partitionera manuellt kan du välja antingen partitioneringsverktyget Disk Druid eller fdisk (rekommenderas endast för erfarna användare). Ett av de största besvären för en ny användare under en Linuxinstallation är partitioneringen. &RHL; gör denna process mycket enklare genom att erbjuda ett alternativ med automatisk partitionering. Om du väljer automatisk partitionering behöver du inte använda verktygen Disk Druid eller fdisk för att tilldela monteringspunkter eller allokera plats för din installation. Automatisk partitionering kommer att skapa och tilldela partitioner åt dig. Om du väljer automatisk partitionering kommer du att ta bort ALL data på ALLA partitioner på ALLA hårddiskar. Om du har ett annat operativsystem som du vill ha kvar ska du inte välja denna installationstyp. Om du vill bevara data eller ett annat operativsystem bör du välja att partitionera manuellt eller välja en anpassad installation. Om du vill partitionera manuellt kan du välja antingen partitioneringsverktyget Disk Druid eller fdisk (rekommenderas endast för erfarna användare). Använd knappen Tillbaka för att välja en anpassad installation, eller välj Nästa om du vill fortsätta med en serverinstallation. Välj var du vill installera &RHL;. Observera: Om du genomför en partitionslös installation måste du ange en existerande DOS/Windows-partition som rot, visad som /. Klicka på den FAT-partition som du vill välja för denna installation. När den väl är markerad klickar du på Ändra för att tilldela den monteringspunkten / (rot). Klicka på Ok när du är färdig. När du väl har bekräftat detta val måste du ange lämplig storlek på rotfilsystem och växlingsutrymme (swap) för ditt system. För mera detaljerade instruktioner hänvisas du till kapitlet Installing Without Partitioning i &RHLIG;. Om du inte vet hur du ska partitionera ditt system bör du läsa avsnittet om partitionering i &RHLIG; eller &RHLRGS;. Om du just avslutade partitionering med fdisk måste du ange monteringspunkter för dina partitioner. Använd knappen Redigera, när du har valt en partition, för att ange dess monteringspunkt. Om du använder Disk Druid måste du ange monteringspunkter för en eller flera partitioner. Eventuellt behöver du också skapa och/eller ta bort partitioner nu. Den översta skärmen visar dina existerande partitioner. Varje partition har fem fält: Monteringspunkt: Detta fält visar var partitionen kommer att vara monterad när &RHL; väl är installerat och kör. Om en partition existerar men är märkt som "inte angiven" måste du ange dess monteringspunkt. Du kan använda knappen Ändra eller dubbelklicka på partitionen. Enhet: Detta fält visar partitionens enhetsnamn (exempelvis innebär hda2 den andra partitionen på din primära hårddisk). Begärt: Fältet Begärt visar hur mycket utrymme partitionen har. Om du vill omdefiniera storleken måste du ta bort partitionen och skapa den på nytt med hjälp av knappen Lägg till. Faktisk: Detta fält visar hur mycket utrymme partitionen använder. Typ: Detta fält visar partitionstypen (exempelvis Linux Native eller DOS). När du bläddrar igenom sektionen om partitioner kan du komma att se ett meddelande om Oallokerade begärda partitioner (skrivet med röd text), följt av en eller flera partitioner. En vanlig anledning till att det finns en oallokerad partition är att det inte finns tillräckligt med ledigt utrymme för partitionen. För att åtgärda en oallokerad begärd partition måste du antingen flytta partitionen till en annan hårddisk med tillräckligt ledigt utrymme, ändra storleken på partitionen så att den passar på den nuvarande hårddisken, eller ta bort partitionen helt. Gör ändringar genom att använda Redigera-knappen eller genom att dubbelklicka på partitionen. Raden med knappar i mitten styr partitioneringsverktygets åtgärder. Du kan lägga till, redigera och ta bort partitioner här. Dessutom finns det knappar som låter dig bekräfta de ändringar du har gjort, eller återställa och avsluta partitioneringsverktyget. Lägg till: Använd denna knapp för att begära en ny partition. När denna knapp väljs kommer en dialogruta fram som innehåller fält som måste fyllas i (exempelvis monteringspunkt, storlek och typ). Redigera: Använd denna knapp för att ändra monteringspunkten för den valda partitionen. Ta bort: Använd denna knapp för att ta bort en partition. En dialogruta kommer att dyka upp som ber dig bekräfta borttagningen. Återställ: Använd denna knapp för att ångra alla ändringar du har gjort. Skapa RAID-enhet: Använd knappen Skapa RAID-enhet ENDAST om du har erfarenhet av RAID. För att lära dig mer om RAID, se &RHLRGS;. Denna sektion visar din dators hårddiskkonfiguration. Den är endast avsedd som en sammanfattning. Varje rad har följande fält: Hårddisk: Detta fält visar hårddiskens enhetsnamn (exempelvis hda eller hdb). Geom [C/H/S]: Hårddiskens geometri visar antalet cylindrar, huvuden och sektorer. Totalt: Detta fält visar det totala tillgängliga utrymmet på hårddisken. Ledigt: Här ser du hur mycket av hårddiskens utrymme som fortfarande är ledigt. Använt: Dessa fält visar hur mycket (i megabyte och procent) av hårddiskens utrymme som för närvarande är allokerat till partitioner. Välj först rotfilsystemets storlek om du inte vill använda standardvärdet. Rotfilsystemets standardvärde är hälften av det tillgängliga lediga utrymmet. Växlingsutrymmets (swap space) standardvärde är 32 megabyte, men du kan göra det större om det behövs. Välj de partitioner som du vill formatera för &RHL;. Vill du söka efter skadade block? Sökning efter skadade block kan förhindra förlust av data på en enhet genom att hitta skadade block och sammanställa en lista över dem för att förhindra att data skrivs till dem i framtiden. LILO, LInux LOader, är programvara som kan användas för att starta &RHL; på din dator. Det kan också starta andra operativsystem, som exempelvis Windows 9x. Här kommer du att efterfrågas hur (eller om) du vill konfigurera LILO. Skapa bootdiskett: Du bör skapa en bootdiskett om du inte installerar LILO på MBR eller om du inte alls installerar LILO. Installera LILO: Du kan välja att hoppa över LILO om du inte vill skriva LILO till din hårddisk. Om du har två hårddiskar med olika operativsystem på varje hårddisk kanske du föredrar att använda en bootdiskett istället för LILO. För att installera LILO väljer du var du vill installera det. Om ditt system kommer att endast använda &RHL; bör du välja huvudbootposten (MBR). För system där både Win95/98 och &RHL; kommer att finnas på samma hårddisk bör du också installera LILO på MBR. Om du har Windows NT (och du vill installera LILO) bör du välja att installera LILO på den första sektorn av bootpartitionen. Se också till att du skapar en bootdiskett, annars kommer du inte att kunna starta Linux. Var vänlig och skapa en bootdiskett så att du kan starta &RHL;, om du av någon anledning skulle välja att inte installera LILO. Om din dator inte läser eller skriver till hårddisken i linjärt läge bör du avmarkera alternativet Använd linjärt läge. Om du vill lägga in standardargument till LILO-bootkommandot skriver du in dem i fältet Parametrar till kärnan. Eventuella argument som du anger kommer att skickas till Linuxkärnan varje gång den startar. Bootetikett: Varje bootbar partition, inklusive partitioner som används av andra operativsystem, visas och har en etikett i fältet Bootetikett nederst på skärmen. Om du vill lägga till bootetiketter för andra partitioner (eller ändra existerande bootetiketter) klickar du först på partitionen för att markera den. När den väl är markerad kan du ändra bootetiketten i fältet ovanför. SILO, Sparc Improved LOader, är programvara som kan användas för att starta Red Hat Linux på din dator. Det kan också starta andra operativsystem som exempelvis SunOS och Solaris. Här kommer du att efterfrågas hur (eller om) du vill konfigurera SILO. Skapa bootdiskett: Du bör skapa en bootdiskett om du inte alls installerar SILO, eller om du vill ha det på grund av säkerhetsskäl. Om du inte har en diskettstation kommer detta alternativ att vara gömt. Om du har en Ultra från SMCC (som vanligtvis inte har bootbara diskettstationer) kommer detta alternativ att som standard vara deaktiverat. Installera inte SILO: Du kan välja att hoppa över SILO om du inte vill skriva SILO till din hårddisk, exempelvis om du redan har SILO installerat på en annan partition eller hårddisk och vill starta därifrån. För att installera SILO väljer du var du vill installera det. Om ditt system endast kommer att använda Red Hat Linux bör du troligen välja huvudbootposten (MBR; bootblocket på första partitionen på hårddisken). För system där både SunOS/Solaris och Red Hat Linux kommer att finnas på en och samma hårddisk bör du troligtvis inte installera SILO på MBR, särskilt om SunOS/Solaris finns på hårddiskens första partition. Om du väljer att inte installera SILO av någon anledning bör du skapa en bootdiskett så att du kan starta Red Hat Linux. Skapa PROM-alias: Installationsprogrammet kan skapa ett "linux"-alias i PROM:et, om PROM:et stöder detta, så att du kan starta SILO från PROM-kommandoraden med kommandot "boot linux". Sätt standard bootenhet i PROM: Installationsprogrammet kan säkerställa att PROM:et som standard kommer att starta Red Hat Linux installationsprogram genom att sätta PROM-alternativet "boot-device" eller "boot-from". Om du vill lägga till standardargument till SILO-bootkommandot skriver du in dem i fältet Parametrar till kärnan. Eventuella argument som du anger kommer att skickas till Linuxkärnan varje gång den startar. Bootbar partition -- Varje bootbar partition, inklusive partitioner som används av andra operativsystem, visas och har en etikett. Om du vill lägga till bootetiketter för andra partitioner (eller ändra existerande partitioner) klickar du först på partitionen för att markera den. När den väl är markerad kan du ändra bootetiketten. Välj ditt nätverkskort och om du vill använda DHCP för konfigureringen. Om du har flera Ethernet-enheter kommer varje enhet att ha sin egen konfigurationsskärm. Du kan växla mellan skärmarna för enheterna, (exempelvis eth0 och eth1); informationen du anger kommer att vara specifik för varje skärm. Om du väljer Aktivera vid uppstart kommer ditt nätverkskort att startas när du startar datorn. Om du inte har DHCP-klientaccess eller är osäker på vad denna information är bör du kontakta din nätverksadministratör. Sedan anger du, på lämpligt ställe, IP-adressen, nätmasken, nätverket och broadcastadresser. Om du är osäker på något av dessa bör du kontakta din nätverksadministratör. Skriv in ett värdnamn för ditt system. Om du inte gör detta kommer ditt system att heta "localhost". Slutligen anger du adressen till din gateway och adresserna till primär, sekundär och tertiär DNS. &RHL; erbjuder även skydd i form av en brandvägg för utökad säkerhet på systemet. En brandvägg är placerad mellan din dator och nätverket, och bestämmer vilka resurser på din dator som fjärranvändare på nätverket kan komma åt. En korrekt konfigurerad brandvägg kan avsevärt förbättra säkerheten på ditt nya system. Välj den passande säkerhetsnivån för ditt system. Hög säkerhet — Om du väljer Hög säkerhet kommer ditt system inte att acceptera anslutningar som inte uttryckligen har angivits av dig. Som standard tillåts endast följande anslutningar: DNS-svar DHCP — så att alla nätverksgränssnitt som använder DHCP kan konfigureras korrekt. Att använda Hög säkerhet tillåter inte följande: FTP i aktivt läge (FTP i passivt läge, som används i de flesta klienter, bör fungera fint). IRC DCC-filöverföringar RealAudio(tm) Fjärrklienter för X Window System Om du tänker ansluta ditt system till Internet, men inte planerar att köra en server, är detta det säkraste alternativet. Om du behöver ytterligare tjänster kan du välja Anpassa för att tillåta specifika tjänster passera brandväggen. Mellan — Att välja säkerhetsnivån Mellan kommer inte att låta ditt system komma åt vissa resurser. Som standard tillåts inte följande resurser: portar lägre än 1023 — detta är reserverade standardportar som används av de flesta systemtjänster, som exempelvis FTP, SSH, telnet och HTTP. NFS-serverport (2049) den lokala X Window-displayen för X-fjärrklienter X-serverporten (Detta är avstängt som standard i typsnittsservern). Om du vill tillåta resurser som exempelvis RealAudio(tm), och samtidigt blockera åtkomst till vanliga systemtjänster, kan du välja Mellan. Du kan välja Anpassa för att tillåta specifika tjänster passera brandväggen. Ingen brandvägg — Ingen brandvägg tillåter fullständig åtkomst och utför inga säkerhetskontroller. Det rekommenderas endast om du använder ett säkert nätverk (inte Internet), eller om du planerar att göra mer detaljerad brandväggskonfiguration senare. Om du inte planerar att anpassa din brandvägg bör du låta Använd standard-brandväggsregler vara förkryssat. Välj Anpassa för att lägga till betrodda enheter eller tillåta ytterligare inkommande gränssnitt. Betrodda enheter — Att kryssa för dessa för någon av dina enheter tillåter all trafik som kommer från denna enhet. Om du till exempel kör ett lokalt nätverk, men ansluter till Internet med en PPP-uppkoppling, kan du se till att eth0 är betrodd att tillåta all trafik som kommer från ditt lokala nätverk. Det är inte rekommenderat att tillåta detta för enheter som är anslutna till allmänna nätverk, som exempelvis Internet. Tillåt inkommande — Att använda dessa alternativ tillåter de angivna tjänsterna att passera brandväggen. Observera att de flesta av dessa tjänster inte finns på systemet under en arbetsstationsinstallation. DHCP — Detta tillåter DHCP-frågor och DHCP-svar, och låter alla nätverksgränssnitt som använder DHCP få information om deras IP-adresser. DHCP är normalt aktiverat. SSH — Secure Shell (SSH) är ett protokoll för inloggning, och körande av kommandon, på fjärrmaskiner. Det erbjuder säker och krypterad kommunikation. Om du planerar att komma åt din dator från någon annanstans, via SSH över ett gränssnitt med brandvägg, bör du aktivera detta alternativ. Du måste ha paketet openssh-server installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. Telnet — Telnet är ett protokoll för inloggning på fjärrmaskiner. Det är okrypterat och ger väldigt liten säkerhet mot attacker med nätverksavlyssning. Att aktivera telnet rekommenderas inte. Du måste ha paketet telnet-server installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. WWW (HTTP) — HTTP är protokollet som används av Apache för att skicka webbsidor. Om du planerar att göra din webbserver allmänt tillgänglig bör du aktivera detta alternativ. Du måste ha Apache-paketet installerat för att detta alternativ ska vara meningsfullt. E-post (SMTP) — Detta tillåter inkommande e-postleverans med SMTP. Om du måste tillåta att fjärrvärdar ansluter direkt till din maskin för att leverera e-post, aktiverar du detta alternativ. Du behöver inte aktivera detta om du hämtar e-post från din Internetleverantörs server med POP3 eller IMAP, eller om du använder ett verktyg som exempelvis fetchmail. Observera att en felaktigt konfigurerad SMTP-server kan tillåta fjärrmaskiner att använda din server för att skicka spam. FTP — FTP är ett protokoll för filöverföring. Om du planerar att göra din FTP-server allmänt tillgänglig aktiverar du detta alternativ. Du måste ha paketen wu-ftpd (och möjligtvis anonftp) installerade för att detta alternativ ska vara meningsfullt. Andra portar — Du kan ange att andra portar, förutom de som listas här, tillåts passera brandväggen. Formatet som används är "port:protokoll". Du kan till exempel, om du vill tillåta IMAP-åtkomst genom din brandvägg, ange "imap:tcp". Du kan också explicit ange numeriska portar; för att tillåta att UDP-paket på port 1234 passerar anger du "1234:udp". För att ange flera portar skiljer du dem åt med kommatecken. Du kan ange din tidszon antingen genom att välja din dators fysiska position eller din tidzons avstånd till "Universal Coordinated Time" (UTC). Lägg märke till de två flikarna överst på skärmen. Den första fliken ger dig möjligheten att välja baserat på geografisk position. Med detta alternativ kan du välja vad du vill visa. När du väljer Visa är dina alternativ: Världen, Nordamerika, Sydamerika, Stilla Havet, Europa, Afrika och Asien. Du kan klicka på en specifik stad, som markeras med de gula prickarna på den interaktiva kartan. Ett rött X kommer att dyka upp vid ditt val. Du kan också bläddra igenom listan över städer och välja önskad tidszon. Den andra fliken erbjuder dig möjligheten att använda avståndet från "Universal Coordinated Time" (UTC). Här hittar du en lista över avstånd som du kan välja ifrån, och även alternativet att ställa in sommartid. På båda flikarna finns alternativet att välja Systemklockan använder UTC. (UTC, även känt som GMT, tillåter ditt system att hantera sommartid korrekt). Välj detta om din dators hårdvaruklocka är ställd på UTC (istället för att vara ställd på lokal tid). Observera: Att ställa in ett rootkonto och rootlösenord är ett av de absolut viktigaste stegen under installationen. Ditt rootkonto låter dig installera paket, uppgradera RPM:er och utföra det mesta i systemunderhåll. Att logga in som root ger dig fullständig kontroll över systemet och ger väldigt mycket makt. Du bör förvissa dig om att du bara använder rootkontot för systemadministration. Skapa ett icke-root-konto också som du kan använda i allmänhet och använd su - för att få rooträttigheter när du måste fixa någonting snabbt. Dessa enkla regler kommer att minska riskerna för att en feltryckning eller ett felaktigt kommando gör skada på ditt system. Ange ett lösenord för rootkontot. Lösenordet måste vara minst sex tecken långt. Bekräfta lösenordet genom att ange det ytterligare en gång i det andra fältet. Knappen Nästa kommer att aktiveras när båda lösenorden stämmer överens. Du bör göra rootlösenordet till någonting som du kan komma ihåg, men som inte är lätt för någon annan att gissa. Du bör inte skriva ner detta lösenord, eller överhuvudtaget skriva ner några lösenord som du skapar. Skapa sedan ett användarkonto. Ange ett namn för användarkontot. Skapa sedan ett lösenord för det användarkontot och bekräfta det. Ange slutligen det fullständiga namnet på användaren och tryck på Lägg till. Din kontoinformation kommer att läggas till i listan över konton. För att lägga till ytterligare en användare väljer du Nytt och skriver in informationen i de tomma fälten. När du har angivit informationen för det användarkontot klickar du på knappen Lägg till för att lägga till användaren i listan över konton. Du kan också Redigera de användarkonton du har skapat, eller Ta bort ett konto som du inte vill ha, genom att välja ett konto och använda knapparna Redigera eller Ta bort. Du kan hoppa över detta avsnitt om du inte kommer att använda lösenord i nätverk. Be din systemadministratör om hjälp om du är osäker. Om du inte tänker använda NIS-lösenord kommer du att märka att både MD5-lösenord och skugglösenord är valda. Vi rekommenderar att du använder båda för att göra din maskin så säker som möjligt. Använd MD5-lösenord -- tillåter att ett långt lösenord används (upp till 256 tecken), istället för det vanliga (åtta tecknen eller mindre). Använd skugglösenord -- ger dig en väldigt säker metod att lagra lösenord. Lösenorden som lagras i /etc/passwd ersätts med /etc/shadow, som endast kan läsas av root. Använd NIS -- låter dig köra en grupp av datorer i samma "Network Information Service"-domän med en gemensam lösenordsfil och en gemensam gruppfil. Det finns två alternativ här att välja ifrån: Observera: För att kunna konfigurera NIS-alternativet måste du vara ansluten till ett NIS-nätverk. Om du är osäker på om du är ansluten till ett NIS-nätverk bör du kontakta din systemadministratör. NIS-domän -- detta alternativ låter dig ange vilken domän eller grupp av datorer ditt system kommer att tillhöra. NIS-server -- detta alternativ får din dator att använda en specifik NIS-server, istället för att skicka ett meddelande till alla datorer på det lokala nätverket och fråga efter en tillgänglig server som kan vara värd åt ditt system (broadcasting). Använd LDAP -- LDAP samlar vissa typer av information inom din organisation. Exempelvis kan alla olika listor med användare inom din organisation samlas i en LDAP-katalog. Mer information om LDAP kan du hitta i &RHLRGS;. Det finns tre alternativ som kan väljas här: LDAP-server -- detta alternativ låter dig ansluta till en server som kör LDAP-protokollet. LDAP-bas-DN -- detta alternativ låter dig slå upp användarinformation efter dess Distinguished Name (DN). Använd TLS-uppslagningar (Transport Layer Security Lookups) -- detta alternativ låter LDAP skicka krypterade användarnamn och lösenord till en LDAP-server innan autentisering. Använd Kerberos -- Kerberos är ett säkert system för erbjudande av tjänster för nätverksautentisering. Mer information om Kerberos kan du hitta i &RHLRGS;. Det finns tre alternativ som kan väljas här: Realm -- detta alternativ låter dig komma åt ett nätverk som använder Kerberos och som består av en eller flera servrar (även kända som KDC:er) och ett (möjligtvis ganska stort) antal klienter. KDC -- detta alternativ låter dig komma åt Key Distribution Center (KDC), en maskin som utfärdar Kerberos-biljetter (kallas ibland Ticket Granting Server eller TGS). Administrationsserver -- detta alternativ låter dig komma åt en server som kör kadmind. Välj de paketgrupper som du vill installera. För att välja en paketgrupp klickar du på kryssrutan bredvid. För att välja enstaka paket måste du klicka i rutan Välj enstaka paket längst ner på skärmen. På den vänstra sidan av skärmen ser du en lista över paketgrupper. När du fäller ut listan och väljer en grupp, kommer listan över paket i denna grupp att visas i rutan till höger. För att sortera paket efter storlek klickar du på fliken Storlek (MB). För att sortera alfabetiskt klickar du på fliken Paket. För att välja ett enstaka paket klickar du på kryssrutan bredvid paketets namn. Ett kryss i rutan innebär att paketet har valts. Vill du ha mer information om ett specifikt paket är det bara att klicka på paketets namn. Informationen om paketet kommer att visas nederst på skärmen. Du kan också välja alla, eller inga, paket som tillhör en grupp genom att klicka på knapparna Välj alla i gruppen eller Välj inget i gruppen. Många programpaket behöver andra paket eller bibliotek för att fungera korrekt. För att säkerställa att ditt system har alla de paket det behöver för att fungera kontrollerar &RHL; dessa paketberoenden varje gång du installerar eller tar bort ett paket. Om ett paket behöver ett annat paket som inte är installerat finns ett olöst paketberoende. Ett eller flera paket som du har valt har olösta beroenden. Du kan lösa detta genom att välja Installera paket för att tillfredsställa beroenden. Du kan också välja att inte installera några paket som har beroenden, eller att ignorera beroendena. Installationsprogrammet kommer nu att försöka upptäcka din bildskärm för att bestämma de bästa bildskärmsinställningarna för din maskin. Om din bildskärm inte kan upptäckas bör du välja den bildskärm ur listan som stämmer bäst överens med bildskärmen som är ansluten till denna dator. Du kan också ange det horisontella och vertikala synkroniseringsintervallet för din bildskärm. Dessa värden kan hittas i dokumentationen som medföljde din bildskärm. Var försiktig när du anger dessa värden; om du anger värden som överstiger din utrustnings förmåga kan du skada din bildskärm. Skriv endast in siffror i dessa fält om du är säker på att värdena i din manual inte stämmer överens med valen i listan över bildskärmar och du är säker på att du har de rätta värdena från din dokumentation. Om du kommer fram till att de värden du har angivit är felaktiga kan du klicka på knappen Återställ ursprungliga värden för att återgå till de testade inställningar som gavs som förslag. Även om installationsprogrammet testar för att bestämma det bästa grafikkortet för ditt system kan du välja ett annat grafikkort om så behövs. När du väl har valt ditt grafikkort väljer du den mängd grafikminne som finns på ditt kort. Om du kommer fram till att de värden du har angivit är felaktiga kan du klicka på knappen Återställ ursprungliga värden för att återgå till de testade inställningar som gavs som förslag. Du kan också välja Hoppa över konfiguration av X om du hellre vill konfigurera X efter installationen eller inte alls. Välj rätt färgdjup och upplösning för din X-konfiguration. Klicka på Testa inställning för att testa denna konfiguration. Om du inte gillar det du får se när du testar klickar du på Nej för att välja en annan upplösning. Om du installerade både GNOME och KDE kan du välja vilken du vill ska vara din standardskrivbordsmiljö. Annars kommer bara GNOME eller KDE att visas som standardskrivbord. Du kan välja om du vill att ditt system ska startas i textläge eller en grafisk miljö när &RHL; väl är installerat. Att starta i en grafisk miljö (liknande en Windows-miljö) är rekommenderat såvida du inte har speciella behov. Om du startar i textläge kommer du att visas en kommandoprompt (liknande en DOS-miljö). Varning: När du väl klickar på Nästa kommer &RHL; att skrivas till din hårddisk. Denna process kan inte göras ogjord, så om du har bestämt dig för att inte installera &RHL; är detta det sista tillfället som du kan avbryta installationen. För att avbryta installationen tar du bort all &RHL;-media och trycker på din dators Reset-knapp, eller startar om datorn genom att använda Control- Alt- Delete . Varning: När du väl klickar på Nästa kommer &RHL; att skrivas till din hårddisk. Denna process kan inte göras ogjord, så om du har bestämt dig för att inte installera &RHL; är detta det sista tillfället som du kan avbryta installationen. För att avbryta uppgraderingen tar du bort all &RHL;-media och trycker på din dators Reset-knapp, eller startar om datorn genom att använda Control- Alt- Delete . Vi har nu samlat all information som behövs för att installera &RHL; på ditt system. Det kan ta ett tag att installera allting, beroende på hur många paket som måste installeras. Sätt i en tom, formaterad diskett i din diskettstation och klicka på Nästa för att fortsätta. Observera: Om du valde att genomföra en partitionslös installation måste du skapa en bootdiskett. Utan denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Om du blir av med eller förstör denna diskett kommer du inte att kunna starta &RHL;. Att uppgradera växlingspartitionen är inte nödvändigt i alla uppgraderingar. Du har nått denna skärm eftersom installationsprogrammet har kommit fram till att du inte har tillräckligt med minne för att kunna fortsätta installationen. Här kan du välja att skapa en växlingsfil (swapfil) på din hårddisk. Växlingsfilen betraktas som virtuellt minne och förbättrar prestanda på ditt system. Om du inte vill skapa en växlingsfil under denna uppgradering kan du överväga att istället avbryta installationen och själv skapa den nödvändiga filen. För att skapa växlingsfilen klickar du på knappen bredvid Skapa en växlingsfil. Sedan väljer du med hjälp av musen den partition där växlingsfilen ska hamna. Ange storleken på växlingsfilen (i MB) i fältet för detta.